jaktledarn

Nu har jag nåt att berätta för er! Något som glädjer mig mycket! Jag har skjutit en kalv för Kitty! Jag ska berätta hela historien...

I går, alltså söndag, gick jag ut först med Kitty på morgonen. Vi gick ner i Djupdalen men det var inte mycket till spår ens. Sen var det Frosts tur. Han skulle jag också gå med mot Djupdalen men han fick upp älg och drog mot Stugulinjen, som sen gick in på Måndagsbiten där han fick stopp på dem på Raidarsytan. Han fick ett fint ståndskall och jag hade gjort upp innan med Tove att fick Frost stopp på nåt djur, skulle hon komma med Kitty så jag kan släppa på henne också, så hon fick uppleva hur Frost bar sig åt med älgen. Han kanske kan lära upp henne? Kitty hörde direkt Frost, och hon var inte sen att söka upp han och skallet på Kitty lät inte vänta på sig. Att få höra sina två hundar stå och ha ett sånt fint ståndskall, var ljuv musik... Det var "skrapigt" på backen så det var inte så lätt att smyga. Men jag lyckades och kom fram men såg först kon bara. Stod och funderade hur jag skulle göra, jag bör avstå kon det visste jag, men Kitty skällde så bra tillsammans med Frost att jag velade. Men så fick jag se kalven! Den stod en bit ifrån och nu fanns ingen tvekan i mig, jag sköt kalven med ett skott! Kitty o Frost stannade däremot inte utan följde med då kon sprang iväg. Jag tog ur kalven och väntade på Tove som skulle hämta älgdragaren tillsammans med Birk, hennes son, och Lars Haraldsson. Det hade blivit mörkt då kalven låg på släpvagnen, men än kunde vi inte åka hem för hundarna var ju kvar i skogen och skällde på kon som stod återigen vid Stugulinjen. Eftersom det hade redan blivit mörkt så var detta ett ypperligt tillfälle att träna inkallning från ståndskall! Frost visste vi var svår att få ifrån älgen, men Kitty då? Vi tog bilen och åkte bort mot Stugulinjen och började gå österut. Plötsligt såg vi på GPS;en att Kitty hade lämnat Frost lite, så då prövade vi att vissla på henne. Och hon kom!! Vad lyckat! Vi gick tillbaka till bilen, Frost skällde fortfarande, men drog sig sakta mot skottplatsen. Så vi åkte tillbaka och kunde därifrån ropa in även Frost. Gissa om jag kände mig nöjd med de två hundarna jag hade med mig hem!! Det ska bli så intressant nästa gång man släpper Kitty i skogen. Trillade slanten ner så hon tar upp älg OCH skäller? Eller hur kommer hon göra? Ja, det visar sig, men det var OOOTROLIGT skoj att få höra Kittys stämma, ja Frost med, men han är ju "gammal i gemet", medans Kitty är en färsking. Hon skällde ihärdigt och hennes skall hördes jättebra.


Jag var också ute i lördags med hundarna. Då gick jag o Tove först med Kitty på Tallyta men där var det helt tomt på spår, förutom från "storfåglarna" då... Frost och jag gick uppe vid Norbergstorpet på eftermiddagen men det var samma där, tomt på älg.